Okej, nu kommer ett långt inlägg, sen ska jag sova. Jag vill bara sätta några saker på sina platser, eller hur man säger. Ha. Tönt. Detta gör mig arg, så, om du inte vill göra mig arg, läs. Okej, jag blir så irriterad, när jag typ säger "shit, titta, hon spelar i den filmen" och jag får svaret "Och?". Här är två små grejer som "skarra" mig för livet, ett, min klass & jag i typ, femman kanske, vi tittade på Panic Room. Nästa dag, sa jag "hon tjejen (Kristen Stewart) som spelade var 12 år då!" vad fick jag tillbaka? "Asså och? Vem bryr sig, orka bry sig, men åh Gud." Jo, jag bryr mig. Jag är petig efter jag har tittat på en film, fråga alla, jag går och tittar hur dom gjorde den, jag tittar hur gamla alla var, och jag skiter i allt annat. Två, var när jag höll mitt huvud högt i matsalen & sa, jag ska vinna Oscar'n när jag blir stor, once again, vad fick jag? "Asså.. haha.. tro inte för mycket, bli inte ledsen om det inte blir så" Jag fick det, från vem? Mina bästa vänner. Jag visste redan att jag ville vara en del av film industrin, det visste jag sen jag var fem år. Det är nu jag tar det seriöst, för nu vet jag vad jag vill. Jag kanske inte vet hur jag ska nå fram till den nivån jag vill, men jag försöker iallafall. Jag har utrustning, kanske inte spotlight motlight, men jag har köpt det jag ska ha, och fler grejer är på väg. Jag lever inte i nutid, jag lever i 70-talet, jag kör på en Gudfader budget. Det jag vill säga är att, jag orkar inte när folk driver runt med mig, om jag säger någonting om någon film, låt mig göra det, rulla inte ögonen till höger och vänster. Jag behöver inte ha ditt stöd, men jag behöver inte ha ditt skit heller. Jag har bara en person som tror på mig, bara en, och hon är allt jag behöver. Hon tittar på mig som om jag vet vad jag snackar om, som om jag har en framtid. Hon tror på mig. Hon vet att jag kan. "6 billion people in the world, 6 billion souls, and sometimes, all you need is one." Så fuck that, hoppas ditt popcorn smakar bra när du tittar på mina filmer.